Jag sitter här mitt i natten och funderar, funderar på vad? Undrar om jag vet det själv egentligen, och är tankarna till någon nytta...jag menar nu ska man ju egentligen ligga och sova med huvudet fullt av drömmar om framtiden.
Den framtiden där min Prins
Make kommer mot mig som en riddare med manteln böljande
kepsen på svaj och svärdet
tumstocken bara sådär synligt så att "The B.A.D Guy"
Herr Smärta ser det blänka till i månljuset. Naturligtvis i denna perfekta värld skräms ju detta fega kräk som en gång intog min kropp utan lov, ja han lägger benen på ryggen och flyr med ett snopet ansiktsuttryck och darrande ben ner i sin avgrund.
Jag skriker hest och kraftlöst åt honom att "Stanna nu där nere för all tid och evighet, leta upp en kackerlacka som du kan göra till ditt offer istället, eller bara dö....bara dö!
Stackars kackerlacka! Jag vet ju att "TBG" inte bara går och dör så där utan vidare....
Min Prins, hämtar upp spillran (som vanligt), bär mig till sin svarta muskulösa springare
Citroen Berlingo där får jag vila tills tårarna torkat och rädslan lagt sig bredvid där jag ligger på hästens muskulösa rygg (läs: min älskade snickarmakens varma famn)!
"Hjältemod är inte bara i mannen, utan i tillfället"/Calvin Coolidge
Ursäkta mina kanske något märkliga texter, men det är befriande att bara låta fingrarna flöda på tangentbordet. Jag är trygg med vad som kommer ut, det är för mig jag skriver och om någon vill följa med på min väg så varsågoda men väljer någon att fly fältet så är det deras val. Cybern är stor och vi får alla plats där vi känner oss hemma.
Vilken tur att vi alla tycker och tänker olika, trist hade det varit annars.
Vid pennan: Carina